Idag firar jag Handduksdagen, en dag som känns viktig för mig.
Min handduk som jag bär med mig hela dagen idag är grön och jag har redan fått komplimanger för den fina gröna färgen. Dessutom har jag kommit på vad praktiskt det är att ha med sig en handduk hela tiden, ett exempel är ju vid häftigt regn som det är just nu, ett annat lysande exempel är ju om man spiller vid fikat på jobbet.
Skulle man dessutom behöva lifta någonstans har man ju sin handduk med sig...
Mer tips om hur man firar på andra håll i världen får du här
nu är jag tillbaka i bloggvärlden efter ett litet uppehåll. Sedan sist kan man säga att inget och allt har hänt, som att jobbat på som bara den och att bygget utanför mitt sovrumsfönster går vidare. En del av min tid har gått åt till uppsatsen som jag ser ett slut på snart, tyvärr får jag inte gå upp med den nu i vår men jag ska bli klar nu ändå. Så får den ligga och mogna över sommaren och jag slipper plågas längre under pressen av att ha en ofärdig uppsats.
Annars har jag försökt träffa kompisar som till exempel ett besök hos familjen Holst för att se lilla Elsa som kommit till världen. Det var mycket trevligt och en vacker dag i Hjo. Även Hellborg har varit hemma från Stockholm och hann med en fika på Taste bland alla fotbollsmatcher. Finnarna är också hemma just nu och jag blev bjuden på Veras 3-årskalas som firades i Mumins tecken. Jag hann även klämma på fru Kollbergs stora mage en del och prata om livet med Bacon. I veckan som kommer ska jag träffa Cillen som jag inte sett på år och dag...
Denna tiden på året är en underbar tid när allt är skirt och grönt och jag försöker vara ute i naturen så mycket jag kan med Buffy, men förra veckan blev jag lite rädd när jag mötte tre grävlingar lite för nära ute i skogen. Jag hade kameran med men inte sinnesnärvaron att ta upp den, jag var ju frusen av skräck och skrek högt...
I helgen var jag i Göteborg och shoppade lite, passade även på att pierca mig som jag längtat efter ett tag nu och just nu har jag svårt att uttala vissa ord...
Idag har jag sorg för den lille sångaren med den stora rösten Ronnie James Dio är död, min första hårdrocksfavorit och som gjorde härligt spännande otäcka videor som jag älskade se på när jag var liten som till exempel:
