Tillbaka

Hos uppfödaren, Bailey somnade

Första dagen hos mig

Så nu är min semester slut och jag har börjat jobba. Det var ingen jätteångest att börja jobba, för jag trivs mycket bra på mitt nya jobb. Det som var jobbigt var att lämna min nya familjemedlem: Bailey. Vi har varit mycket tajta sedan jag hämtade honom hos uppfödaren den 29 maj. Inte många stunder vi har varit från varandra, så det var det svåra steget för mig när jag började jobba igen. Nu har jag jobbat en vecka och det har gått bra. Han blir otroligt glad att se mig när jag kommer från jobbet. Då firar vi med en underbar gosstund.


 Nu har han fyllt 3 månader och det är dags för att ta nytt vaccination och ändra måltiderna. han växer fort, och går upp nästan 1 kg/vecka.

Annars så är han ganska annorlunda mot min förra hund. Hon var väldigt livlig och han känns mer normalt livlig. De är lite lika i utseende, men annars inte lika alls. Bailey gillar att sova och bryr sig inte om var han sover eller om det händer något där han sover.

Han gillar att sova

Han verkar ha funnit sig till rätta och just denna veckan när jag jobbat har han varit med mina brorsbarn. Så det har varit fullt upp för honom hela tiden. men han leker gärna med barn och andra hundar. Vi ska gå valpkurs i höst och jag har hittills bara tränat lite inkallning och lite koppelträning. Jag hoppas snart komma igång med mer träning. Speciellt att lägga lite band på sig när vi träffar andra hundar. Jag tror nämligen att han kommer bli en ganska bastant hane och då är det bra att ha koll på uppförandet tänker jag.

Jag återkommer med mer info snart hoppas jag. Jag vet att jag varit en dålig bloggare och hoppas även här på bättring.

Det finns åter hopp om livet

Världens bästa Lotta!

Har nu tagit farväl och lämnat oss med stor sorg och saknad.

Slutspurten av väntan

Idag ringde de från sjukhuset att jag skulle boka in ett möte. Jag antar att det betyder att provsvaren har kommit och väntan är över. Fast under denna väntetid har jag nästan lyckats intala mig själv att det nog inte var något, utan bara en koll för säkerhets skull. Men jag anar att det inte är så, då brukar man ju få ett brev hem att du är ok och provsvaren visade på detta. Istället kallelse att komma till sjukhuset betyder väl att något måste göras. Jag försöker att inte oroa mig, men det är inte helt lätt. 

Ont och lite oro

Det har varit en omtumlande vecka för mig. Efter att förra veckan hållit på att försöka återhämta mig efter balternas besöksvecka tog det även en himla massa tid för mig att köpa en nyare bil. Hittade en svart Volvo V50 som jag köpte. Det tog en fasligt mycket tid med att hitta bilen, kolla bilen, förhandla om bilen och allt som hör till. Så jag glömde helt av att jag i måndags hade ett läkarbesök. Detta läkarbesök hade jag avfärdat som helt oviktigt, då jag vet att jag har taskiga tarmar och andra skavanker som jag lärt mig leva med. Men min nitiske läkare har hittat att jag under en ganska lång haft för många blodplättar och ville testa detta. Eftersom inte jag mått dåligt har jag liksom inte brytt mig om detta och fick därför ett ganska brutalt uppvaknande i måndags då det togs en benmärgsbiopsi på mig (vilket i sig var en chock för jag hade inte förberett mig rätt) och att jag tydligen har en genmutation som kan bidra till att jag har någon slags blodsjukdom. Men jag får avvakta mina labbsvar innan jag tar ut något i förväg. Skulle jag dock ha något så är det inget farligt och när man diskuterar detta ploppar det ut att många andra också har detta och som inte lider av det. Så det är ok egentligen. Det som varit svårast i veckan (förutom smärtan i höftbenet) är att jag inte sett detta komma och var helt oförberedd på att detta faktiskt kunde vara något. Men nu har jag bearbetat allting i några dagar och mår helt ok igen. Får helt enkelt vänta och se.

Det är ju inte heller helt fel att jag har en nyare bil som känns härlig att köra...

Förra veckan....

Välkomstmiddag

.... var både urjobbig och helt underbar. Det var nämligen dags för oss att ta emot och visa vår del i projektet om lärande sent i livet som jag är med i. Det är det projektet som förde mig till Pärnu i början av september och nu var det alltså dags att visa upp vad vi gör för våra äldre. Det som var jobbigt var att det blev långa och många dagar. Men samtidigt var det så himla skoj. Veckan var på många sätt fantastisk. Jag fick lära känna många delar av min nya "arbetsstad" och fick se sådant som inte alla får se. Mycket spännande alltså.

Quizkväll på Rådhuset

Vi startade på måndagen med en god välkomstmiddag på en av stadens restauranger Dagen efter, på tisdag, var vi på biblioteket och visade vår del i projektet. På kvällen en annan middag, också den väldigt god. (Det är svårt att leva vanligt igen efter att ha ätit ute en hel vecka både lunch och middag.)
På onsdagen var vi på seniorcenter, bibliotekets husgranne, och fick reda på vad som händer där. Fascinerande. Men man blir trött av att sitta och lyssna hela dagarna. För att inte tala om att koncentrera sig och prata på engelska hela tiden. Det är också tröttande...

Nordisk speldag

Så på onsdagskvällen uteblev jag och tog en kväll hemma. Tvätt och disk stod på schemat då.
Under torsdagen fick vi veta om vad som hände på Campus i Lidköping med all den vuxenundervisning som pågår där. Hittade en klasskompis från gymnasiet som jobbade där. Jag som trodde hon bodde i Skåne (?). Det blev en thairestaurant den kvällen, smaskigt. På fredagen var vi på Vänermuséet och fick veta lite mer om Utena, dit vi ska i maj och Elin som jag ska jobba mer med under våren drog sin verksamhet för deltagarna. När de andra i gruppen gick på en visning av muséet åkte jag och Cissi och fixade inför kvällen. Eftermiddagen var jag tillbaks och jobbade som vanligt på biblioteket. Men på kvällen körde vi After Work och efter det mingel med quiz på Rådhusets andra våning. En trevlig afton.

Guidning på Läckö slott

På lördagen var det rörigt för mig för det var även Nordisk speldag och jag jobbade med det först. På eftermiddagen åkte vi alla till Läckö för en visning av slottet i den kalla novemberkylan. Men vi hade med oss glögg och gott för att värma oss.

Sedan var det dags för avskedsmiddagen som var stillsam och mycket prat om nästa besök som blir i Riga i mars. Som läget är nu kommer jag åka, men jag vet inte riktigt vilka mina resekamrater blir. Det får tiden utvisa.

 Då veckan blev lång och intensiv har jag varit ledig halva måndagen och hela gårdagen. Var igår och tittade på bilar och om allt går i lås nu har jag köpt bil. Men jag återkommer om detta.

Låt mig sova!!

Nu är det november och mörkret är här. Det är svårt både för mig och hundarna att komma upp på morgonen. Jag har fått en ny medicin för min mage som gör att jag slipper magsmärtorna som förpestat mitt liv. Men biverkningarna är att jag är trött hela tiden och sötsugen ständigt. Jag hoppas att dessa biverkningar snart släpper. Håll tummarna

I´m a feminist

Snäll ta dig 11 minuter och lyssna på denna flickas mycket kloka ord.

Vi behöver alla tänka till hur vi behandlar våra medmänniskor, både män och kvinnor.