Jag är olyckan, o-le-do-lyckan, o-bi-do-bi-do-bi-do-bi-do-lyckan.

Det går så snabbt och sedan är smärtan och gråten där. En olycka händer så lätt och så fort och sedan är så mycket förstört.

Igår när vi skulle ha en trevlig familjekväll med grillning och mys blev det istället en tråkig kväll med väntan och oro. Min brorsdotter Stina trillade ner från några trappsteg och skadade sig, hennes pappa insåg att det var något med hennes arm och tog med sig henne och frun till sjukhuset. Vi andra var kvar och åt snöpligt vår grillmat och bananpaj medans vi väntade på besked och oroade oss. Storebror Max trillade han också och fick ett långt jack i sin arm och slog även i överläppen så det gjorde rejält ont. En riktig oturskväll alltså som skulle varit så härlig...




Stina hade brutit benet på överarmen och ska opereras idag och just nu väntar jag mest på besked...