Goody two shoes

Imorgon är det dags för eldprovet - Tjejmilen och som jag tränat! Tränar dessutom ända in i slutet, har spinningpass bokat i kväll och imorgon kvart i 8 går tåget mot huvudstaden och halv 2 ska min grupp starta. Jag har nya, inte så vackra, skor och tvättat mina turträningskläder och laddar träningsmusik på Spotify för fullt. Vaknat i natt flera gånger av mardrömmar om morgondagen, där allt som kunde gå fel gick fel och då kom jag inte ens till start. Så man kan säga att jag är taggad och redo.

My new shoes

Kvällen efter turen kommer jag bara njuta av livet (förhoppningsvis) med trevliga vänner och god mat. Kanske något drickbart också, för det måste jag ha förtjänat om jag når mitt mål att springa (läs lunka) hela vägen. I år sätter jag ingen tidspress alls, utan det får ta den tid det tar, så ska jag sätta mål tills nästa år.

Festen som vi hatar imorrn

Nu är det dags att återanvända de inlägg som jag aldrig skrev klart i somras, speciellt då jag gillar låten och fick till en bra titel på inlägget. Jo, nu är det måndag igen och dags för allvar och som vanligt är man lite extra trött. Fast jag har haft en toppenhelg som gick alldeles för fort förbi. Jag rivstartade med ett lättare spinningpass för att sedan åka till den stora staden och ha picknick i parken och kolla på musik jag egentligen inte gillade. Eller inte visste något om, så det var intressantare än vad jag räknat med. Dock blev kvällen kylig och när Nisse Hellberg gick på scenen drog vi hemåt. Istället spelade vi TV-spel, klassiskt Nintendo 8-bitars. Jätteroligt och kvällen blev senare än vad jag planerat. Lördagen gick åt till shopping och fest. Jag shoppade svindyra löpningsskor som jag ska inviga ikväll och lite annat smått och gott. Igår söndag var det en vilodag för mig, jag och Terre var och hälsade Äcka i utsiktstornet på förmiddagen och planerade den kommande helgen. På eftermiddagen var det Dallas på TV:n och på kvällen långpromenad med svampplockning.

Heartbeat

Nu var det länge sedan jag skrev här, jag har i och för sig börjat på några inlägg men inte hunnit klart och sedan har livet gjort en sväng igen och inlägget stämde inte längre. Men nu är den vanliga vardagen igång igen och jag ska försöka fortsätta med min blogg, för jag vill inte lägga ner den. Bokbloggen kom jag igång med för någon vecka sedan och som sagt jag vill ha båda två.

Sommaren har varit bra och jobbig och helt underbar och totalt förfärlig precis som livet är och nu väntar jag på att se vad hösten för med sig. Dock räknar jag inte höst förrän jag kommit hem från Cypern dit jag ska åka snart, hurra. Inför hösten så har jag gjort ett höstlöfte som jag måste ta tag i, men även det skjuter jag upp tills efter semestern, jag är ju expert på att skjuta upp saker.

Fokus just nu är Tjejmilen som jag ska springa (läs lunka) med Terre och Äcka och jag ligger i hårdträning, tyvärr gillar inte min mage träning så jag har konstant ont just nu men jag hoppas att det går över med mer träning. I måndagskväll hade jag ett underbart träningspass, då det kändes som jag flög fram i skogen, även om det förmodligen hade gått att gå om mig. Dessutom har mitt gym startat upp med gruppträning igen och det har jag sett fram emot och har redan skrivit upp mig på ett pass.

Hösten för mig har alltid betytt nystart på livet och att nya roliga utmaningar väntar och jag har en utmaning som väntar i mitt privatliv, men jag vet inte om den känns så rolig... Men mest är jag avundsjuk på flera som jag vet ska starta ett nytt kapitel i deras liv, de som ska börja en nya karriär och läsa vidare och de som har nya jobb som väntar. Det låter så roligt och spännande, medan en annan tröskar på i samma fotspår som de senaste 10 åren. Samtidigt är jag ju en trygghetsjunkie så jag har bara mig själv att skylla.

Men som tröst för det jobbiga och som belöning för det underbara i livet finns ju alltid musik och jag ser mycket fram emot nya The Killers: