Varför får man alltid dåligt samvete när man sagt ifrån vad man tycker och anser? Eller stått upp för sitt eget liv? Sitt här just nu med megadåligt samvete som tär och gnager och som jag egentligen inte borde ha. Varför ska man ställa upp på personer som aldrig ställer upp på en annan? Varför känner man ens att man borde det? Kan det vara att jag vet att det kommer tillbaka och biter en i häcken någon gång? Som allting gör förr eller senare...
Jag hoppas bara komma över det dåliga samvetet, jag har mailat långt mail till en av de biktmödrar jag känner och försöker skriva av mig det här på bloggen också. Men än så länge går det inte så bra.
Så jag kan ju lika gärna fortsätta klaga, nej det borde jag inte göra. Igår var jag superförkyld med hög feber och ont i halsen. Som tur är febern nästan borta idag och halsen går att bota med ett regelbundet intag av halstabletter. Skönt och nästa vecka räknar jag med att vara helt frisk, speciellt som jag ska vila en hel helg nu...
Fast lite andra saker ska jag nog hinna med, hoppas jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar